Caroline Calais -- Democracy in Americas

Precis hemkommen från vallokalen och stolt bärande en sticker med orden “My Vote Counted”, har jag idag röstat i mitt första president val. Det känns lite märkligt måste jag erkänna. Att leva som Amerikansk medborgare var aldrig något jag planerade eller ens drömde om. Mormor hade förstås en bror som uttvandrade till USA i början på 1900 talet. Hon var bara en liten bebis då och Edmund hennes storebror. Dock kommer jag ihåg att hon ibland fick brev. De var skrivna på engelska till ”my little sister Astrid”. Jag var nio år och bestämde mig raskt för att lära mig så mycket engelska att jag kunde kommunicera med uncle Edmund i Michigan.

Uncle Edmund dog innan min plan kunde realiseras. Men han är med mig andligen idag, lika mycket som han var på min citizenship cermoni för litet över 1 år sedan. Och det är så mycket jag skulle ha viljat fråga honom om. Tillexempel om vilket parti han föredrog och vilka presidenter han röstade på. För det är inte enkelt.

Jag har hört många svenskar säga att Demokraterna är till höger om Sveriges Moderater och att Republikanerna är ännu värre.  Men det är ett påstående som inte tar hänsyn till kulturellt kontext. Jag gillar verkligen Obama men att lyssna på debatterna mellan honom och McCain har många gånger varit som att lyssna till en debatt mellan sossar och moderater. Höj skatter versus sänk skatter, mer statlig inblandning vs. mindre statlig inblandning, arbetare vs. företgare, you name it, det är exakt samma ideer.

Därför blev valet mellan Obama och McCain mest en fråga om vilka värden jag egentligen representerar, inte om vad jag en gång trodde när jag såg på USA genom mina svenska glasögon. Och jag växte upp på en liten ö i Roslagen där självständiga invånarna såg på myndigheter med samma förakt som Texas borna ser på den federala regeringen. Där slogan ”don’t mess with Texas” på Gräsömål blev ”den svenska lagen upphör att gälla öster om Öregrund”. Där min pappa var egen företagare och min morfar bonde.  

Så jag är med andra ord av samma skrot och korn som mina vänner familjen Buckley -- republikanska ranchägarna i Anna, Texas.